Hallå!

Viveka här!

Oj oj, förlåt! Nu var det alldeles för läng tid sedan jag skrev här! Vi har haft en massa omkring oss här så har inte riktigt hunnit. Vi har varit borta hos mina farföräldrar och morföräldrar och vi har även haft en del besök här.

Vi spenderade jul hos mina farföräldrar och juldagen hos min momor och Nyår hos Therese och Emil i uppsala. Den 27 kom Nicole och Robin över med deras blandras valp August och för en gångs skull var Aylen större än sin lekkamrat! haha si så där 2-3 gånger så stor (kilomässigt) men valpen var mycket högre än henne och var verkligen jätte kaxig. Det skiljer 1 vecka emellan Aylen och August. Båda är två små energiknipar så vi hade fullt upp här, Nea bara tänkte "barnvakt fy fan va skönt - Då sover jag då" så hon låg och sov nästan hela tiden. Haha, hon är ju inte lika galet upphetsad för allt som Aylen som blir som en liten djävul så fort de händer något roligt eller godis tas fram.

Nea är en väldigt stillsam hund som får sina fnatt ibland när vi har henne lös i snön. Det äääälskar hon verkligen och hon hoppas, skuttar och rullar sig i den kalla snön. Hon har fått nytt liv sedan snön kom och vill gärna alltid vara ute, om hon fick välja, så hon blir blir butter när vi fryslortar bara tar en kiss- och bajsrunda! haha, det är så härligt att se henne busa! Vi har ju övat lite till och från (eller egentligen övar ju vi varje gång vi har henne lös eftersom vi ropar på henne...) effektivt med henne och det märks tydligt att hon väljer oss framför det mesta - Förutom när hon är på testhumör; då räcker inte min gulliga mjuka röst utan då får man ha "ifrågasätta-rösten" som låter lite mer "skulle-inte-tro-det-va?" haha, ja ni kanske förstår! Då kommer hon. Vi har givit henne konsekvenser när hon INTE kommer som att bara ignorera henne (det värsta hon vet är att vara "utesluten" ur flocken) eller bara fortsätta gå ifrån henne (samma där) och det har givit oss superresultat! Hon har verkligen förstått det hela men vissa människor är lite mer intressanta än andra; för ibland så vill hon absolut sniffa på vissa människor medans andra är heeelt ointressanta - vad beror det på?? Vi har henne fortfarande lös på områden och vid tidpunkter när det inte är så mycket människor. Men jag skulle kunna gå i centrum med henne - lös - utan några problem men det är en bit kvar tills dess. Något jag VERKLIGEN längtar efter är när vi ska träffa Monica (Det längtar jag nog mest till - Hon är en sådan trevlig, härligt, snäll och godhjärtad människa) och när vi ska träna med andra hundar och människor omkring oss och se hur Nea reagerar då! ...

Hallå vivi här!

Nu är det flera centimeters snö och hundarna har fått nytt liv, speciellt Nea. Hon har blivit mer ett rådjur än en hund och hoppar, busar och rullar sig i den kalla snön. De enda som inte känner sig direkt manade att gå ut är jag och Adam, vi vill hellre ligga kvar under det varma sköna täcket; men när man har två yrväder så blir sömnen inte långvarig!

Aylen har nu kommit på att man kan gömma sig i snön när man är så liten som henne, (hon drunknar i snön!) och Nea hon stoppar bara nosen i det och springer framåt vilket resulterat i några krockar, HAHAHA! =)

Både Aylens och Neas träning har varit lite på lä, visst har det hänt att man tränat flertalet gånger, men inte lika intensivt som vi brukar. Vi har haft så otroligt mycket att göra och jag skäms lite faktiskt över att inte ha engagerat mig så mycket som jag borde. Men ja, vad ska jag säga, det är inför jul och allt...Allt det sista i plugget ska vara inlämmnat, släktträffar och adventsfika, vänner som måste underhållas och en fästman att hålla reda på. Ja, det är en hel del just nu men det tar vi igen!

Nea har jag varit på promenad på med den 5 mån. portugisiska vattenhunden och dess ägare. Vi hade hundarna lösa under hela promenaden och Nea kom som om hon alltid gjort det på inkallningen. Inga problem där heller! Hon är verkligen jätte duktig! Blir så stolt över min lilla tös, hon förstår så lätt nu längre säger jag inte ens nej till henne när hon gör fel utan jag bara säger antingen "a-a" eller bara tittar på henne så slutar hon direkt - Vilket Aylen också har snappat upp så hon har lärt sig massor! När Zigge och Nea busade som mest ropade jag på henne och visst kom hon, haha, som ett litet skott. De höll sig hela tiden runt oss och sprang inte alls lika långt bort som i början.

Dessutom så skulle vi träffa Aramis (den finska lapphunden) och vi väntade vid smedby hage på Aramis och Zanna. Så kommer det en man med två gigantiska collie hanar, båda ganska okontrollerade. De var på väg in i hagen (vi stod också utanför, eftersom vi inte har ngn nyckel ännu) och så tog Adam både aylen och Nea i kopplet och jag gick fram till honom och sa att vi väntade på en vän för vi skulle gå in där, Zanna skulle vara där om någon minut bara berättade vi. Så helt plötsligt ropar Adam bakifrån "NEA!!!" Jag ba va? Så ser jag hur Nea kommer förbisusandes som en liten galning. Jag har ju ingen aning hur dessa gigantiska hancollisarna hade reagerat på min tös när hon springer fram så där (Hon är ju inte direkt den mest...

Hallå - Vivi här!!

I tisdags träffade vi Monica och tränade med henne. Vi gick omkring i Vallentuna Centrum och fick visa vad vi gick för. Nea hade vi först kopplad men med möjlighet att gå som hon vill eller kände, men hon vände knappt från vår sida, medan vi gick där så ropade vi på henne varje gång hon såg något "spännande" eller liknande och hon kom direkt! - Förutom när det fanns härliga lukter att lukta på. Hundar och människor var inga problem, människorna såg hon knappt och hundarna tittade hon väl på men inget mer. Snacka om att både jag och Adam blev helt överlyckliga över resultatet, men ännu är vi inte i mål än! Vi ska ju träffas igen den 20 Dec på klubben och då ska även andra personer med deras hundar träna där samtidigt som vi gör det = större utmaning! De ska bli riktigt spännane att se hur de går, *nervös*

Nea har ju utvecklas otroligt mycket och jag visste att jag kan ha henne lös och att hon kommer men inte SÅ bra som det visade sig i Vallentuna Centrum...Det var chockerande bra! Hon har ju ALLTID varit duktig på inkallning, oavsett ålder eller liknande, men inte TILLRÄCKLIGT bra, dessutom är hon ju mer "mattig" än "hussig" och följer mig som en skugga, oavsett vart jag går, Adam å andra sidan kan man följa också men det är inte samma resultat. Adam har ju lärt sig jätte mycket och han verkar skina starkare än solen för den tacksamhet han känner för Monica. För de flesta har vänt sig till mig och pratat med MIG om hunden - Fast det är VÅRAN hund = BÅDAS ansvar - och nu när någon pratar med ADAM och fokuserar på honom lite mera vilket är underbart! För jag har ju alltid velat att Adam ska känna sig som "en i gänget" och veta att han också kan ha koll på hunden och att han också kan kalla in henne när som och inte känna att han måste ha med mig för att hon ska komma. Han har nog utvecklas precis lika mycket som Nea under denna tid med Monica och det känns så roligt, för nu när jag och Adam är ute med Nea tillsammans så kör vi lite inkallningsövningar under promenanden men framförallt så står Adam för de flesta inkallningarna, och han blir så glad när hon kommer - TACK Monica! <3

Samma dag, tisdag, så skulle vi fota Nea och för att inte ha med ett fult koppel i bilderna så släppte vi lös henne och då händer detta (kopierar in mailet jag skickade till Monica): "Måste berätta en sak!! Jag och Adam fick "nu-tar-vi-foto-fnatt" så vi tog ut Nea ute på gräsplan (allmän plats = inga staket) så släppte vi Nea för det ser inte så jätte bra ut med ett lila koppel i alltihopa! Så hade vi väl tagit några bilder...

Viveka här!

Hallå alla friskus där ute, själv är man fortfarande sjukus! =( Ousch, det är så jobbigt och tråkigt när man är sjuk. Man vill ju bara bli friiisk!

Dock låter jag inte min sjuka förstöra Neas träning utan vi tränar lite då och då, när orken hänger med. Hon är ju helt fantastisk och både jag och Adam får oss några skratt ibland när hon inte riktigt förstår vad vi menar då gör hon ALLT hon någonsin lärt sig! haha - SAMTIDIGT! =P Jag har nu börjat öva henne på en "kloss"-liknande sak på marken och att hon ska ha framtassarna där, no matter what, hela tiden, och jag ska sedan flytta på mig och hon ska följa efter med baken. Eftersom hennes back inte...är som Viveka tänkt sig, eftersom hon gärna skuttar, som ett rådjur, bakåt än gå bakåt så prövar jag något annat. Någon som har ett tips på hur man får skuttandet till gående? HELP!

Jag och Adam småkör även inkallning på aylen, eftersom hon är en liten valp så känns det lite extra bra ifall hon förstår i alla fall vad vi menar. Fast hon får knäck i öronen så fort hon ser något som är lite roligare än oss, men så fort hon "kommer på" att husse eller matte står kvar på samma plats eller går iväg då är det inte så roligt längre haha. Hon är väldigt framåt och otroligt mysig. Lätt att ha och göra med, alltid villig att försöka (gärna lite extra om man har en smarrig köttbulle, då blir hon som galen!!), följer oss överallt (även från badrummet till köket) och vill gärna vara i knät och sova så mycket det bara går. För oss är det okey, hellre en gosig flicka än en hund som stretar emot och bråkar så fort man lyfter upp henne. Jag och Adam kunde inte vart nöjdare och hon är verkligen ett litet underverk.

Aylen är också den mest lättlärdaste hunden jag har träffat, någonsin! Hon kan redan sitt, ligg, stanna, nej, namnet, och stå...Det är inget vi har övat på utan hon har gjort detta slumpmässigt (hade inte tänkt "öva" på riktigt förrens jag introducerar klickern för henne - alltså vid kanske 3-4 månader - samma ålder som Nea fick lära sig meningen med klickern) Men hon har verkligen visat oss vad hon går för. Hon var tidigare väldigt, väldigt osäker och pep som en liten mus när andra hundar kom för att hälsa (i början men efter någon minut så ville hon leka med hundarna ifråga), så det har vi övat lite smått på. Hon har fått träffat några st snälla vovvar och nu piper hon inte, men visar sig gärna underlägsen (hon är ju valp så..) men är nyfiken. Så det blir lite framsteg. Vi ska också försöka gå på en valpkurs med henne! =)

Nea har gjort stoora...

Glömde skriva att vill ni veta mer om Nea och även Aylen besök vår hemsida HÄR!

Hallå, sjuklings vivi här!

Ja, nu har även årets förkylning slagit ned Vivi på knä! Inget svin ännu, bara en "enkel" (men tuff) förkylning har slagit till med sina hårdaste handskar! De är inte alls roligt. Näsan rinner värre än niagrafallen, huvudet bankar mer än en borr vid stadsbygge och kroppen/halsen värker och värker. Helst vill man bara ligga i sängen och inte ens öppna ögonen, men har man hund (nu 2 st) så är det inte snällt att bara ligga i sängen. Turligt nog har jag Adam som är en ängel och är uppe med tuppen för att ta ut vovvarna men även han är smått sjuk så vi går och smittar varandra i omgångar här. Haha, svårt att inte smitta varandra när vi BOR med varandra! Så vi hjälps åt så mycket vi kan, sen är ju hundarna, båda två faktiskt (?!), väldigt lugna.

Aylen har ju äntligen kommit hem till oss och är spirar glädjen. Nea är så snäll emot Aylen och väldigt nyfiken på henne, Nea busar lite försiktigt med henne men gosar och pussar hellre på Aylen än leker med henne. Aylen å andra sidan älskar att bita tag och hänga i Neas härliga päls. haha, men även att ligga på Nea och sova är en favorit. Så de ligger oftast tillsammans, Nea som en liten boll och Aylen i mitten, så nära Neas mage som det bara går. De är så söta och de passar ihop som två pusselbitar. Det är jättehärligt att se och både jag och Adam är så otroligt glada över Aylen så det finns inga ord i världen som kan beskriva det. Vi är otroligt tacksamma för Lis och Kim på Blondies Kennel för att de lät oss köpa denna otroligt charmiga flicka. Hon är en söt tjej som är glädjen själv (därav namnet Aylen = happiness på indianska) med en viss integritet. Hon springer alltså inte fram till vem som helst och andra hundar klarar hon sig utan, hon är mer intresserad av mig och Adam än Nea t.ex. Så hon föredrar att gosa med oss än busa med Nea.

Nea är ju ungefär likadan, förutom om det finns en riktigt rolig lekkamrat i närheten. Men på sistone, speciellt nu, så har Nea blivit mer intresserad av oss än andra hundar när vi är ute så Nea har vi lös så mycket som möjligt nu och än så länge går det bra. Nea och Aylen kompletterar varandra väldigt bra och verkar trivas jätte bra. Aylen fann sig ganska väl och snabbt här och har inte haft några klagoljud eller pipljud ännu ;) Inte ens när hon fick sitta i bilen med oss i 5-6 timmar! =D

Neas träning går fortfarande framåt. Hon har ju blivit mer skarpare och mer...glad och ett riktigt matvrak. Så tränat har vi gjort, på mina vilkor, så mycket jag orkat...

En trööööööööööööööööööööööööööööööttt och en ännu sjukare vivi!

Idag har det varit en riktigt, riktigt jobbig dag. Inte särskilt mycket träning alls men är riktigt sjuk - Mår verkligen pyton! (på bilden kan ni se en lite finare bild av Aramis). Jag ska försöka att bli pigg tills i morgon; Jag måste!!

Aylen kanske redan kommer i morgon natt/övermorgon morgon. Vi får se hur det blir men det var tal om det, så det vore ju super kul! Sedan är det sista dagen på valpkursen och den vill man ju inte missa! =) Nea har ju verkligen utvecklas en hel del sedan vi började där så..

Nea har vi förresten haft ett kort träningpass inomhus med. Vi har gjort lite småa övningar, inget stort, men mest repetion. Vi har också upptäckt att blodpudding är nästan lite bättre än köttbullar STUNDTALS, ibland duger de inte och ibland finns det inget bättre. Haha, men idag dög det riktigt bra, vilken fart och glädje i det hela, hon är ju helt koko i vanliga fall men blir ännu mer koko av godis! =P

Vår lilla (som inte är så liten längre...) stjärna!

Vi blir nästan galen av all kärlek hon överröser oss, alltid ska komma och mysa så där oskyldigt och alltid söka kontakten och jag hade henne lös själv, var ett tag sedan, igår på kvällsprommisen och tror ni hon gick långt framför/bakom en? Ne, inte ett dugg, höll sig precis vid fötterna och ibland gick hon väl ifrån när hon skulle utföra sina behov, men inte annars. Hon har blivit väldigt...Fäst vid en. Klart alla blir fäst vid varandra men hon är exceptionell. Hon ligger nu vid dörren när man kommer hem för att vänta på en så hon är ju väldigt mammig och pappig MEN oerhört mycket gladare också. Mycket mer fart i denna flicka än vad det någonsin har varit i henne, som om något har satt en glädje raket i baken på henne. Hoppas, studsar, busar, leker, töntar sig och helt plötsligt vill hon bli klappad och ena sekunden ska man busa med henne. Så hon har blivit som en valp SKA vara!

<3

Viveka här - Igen!

Hoppas alla har det skönt och mysigt för snart är det det första advent = Aylens ankomst! =) Jag och Adam planerar för full rulle och vi båda tycker att tiden går såååå långsamt, trots att det bara är 5 dagar kvar nu! Nea kommer bo hos mina föräldrar under tiden vi är och hämtar Aylen och sedan får Nea bo där i några dagar.

Idag har Nea varit på en "playdate" (se bild) med en otroligt härlig Finsk Lapphunds hane - Är han inte snygg?? - och de hade full rulle HELA tiden. De var som gjorda för varandra, lika leksätt och samma kroppspråk. Haha, fast stundvis var han precis lika tråkig som de där västgöta spetsarna; ville bara lukta i baken och göra sig några "juck-tupp-försök" haha, vilket INTE uppskattades av Nea, så på slutet sa hon till riktigt och då började de leka igen. De sprang, hoppade, skuttade och han skällde en del. De hade riktigt roligt i alla fall, Nea blev helt slut efter bara en halvtimmes bus.

När vi kom till "lek-hagen" som vi skulle vara i, så var det upptaget och vi fick vänta lite. (Ägaren till Aramis ville helst inte ha honom löst utanför hagen - Då han rymt 3-4 gånger). Hon föreslog ändå att vi kanske skulla låta dem leka på ängen utanför "lek-hagen", så vi släppte dem båda och lät dem leka utanför - Utan staket eller något - Och det gick toppen! Helt underbart! Nea kom som en gud på inkallningen, trots andra hundar på andra sidan staketet som skällde och ville leka med henne, trots Aramis och andra roliga hundar i området. Ne, dem sket hon i och kom som en galning så fort vi ens ANTYDE en liiiten inkallning (som vissling eller "hallå"). Hon har blivit så SJUKT mycket bättre på att lyssna OCH hålla sig i närheten, sedan hon började löpa har hon blivit som en helt annan hund. Mer valpig än förut OCH busig, lekfull med den där glimten i ögat men också väldigt, väldigt, väldigt mattig/hussig och ska gärna ALLTID vara med oss, om hon fick bestämma. Vi kan inte ens få sitta ifred i soffan ibland, för då kommer hon och lägger upp huvudet i knät eller soffkanten för att bli kliad - Genast! =P

Vi gjorde lite blodpuddingsgodis igår och det smakar mums mums enligt Nea och vill helst försöka få sig en bit då och då! Nu får inte ens burken stå säkert och hon har ALDRIG ens tittat på mat på köksbordet men nu så står burken inte säker någonstans förutom HÖGT, HÖGT upp! Liten gottegris vi har här hemma!

Vi är så otroligt glada för Neas lyhördhet och att hon kommer så fort på inkallningen, och vi blir bara gladare och gladare, dessutom byggs hela förtroende banden upp. Hade Zannat, hon som äger Aramis (vi har planerat Play-Daten länge),...

Nea är vår guldklimp, vår myspys hund med hjärtat på rätt plats! =)

Idag har vi varit ute och gått - Vi har börjat göra det nu, de dagar då det är fins väder. Det är riktigt trevligt och dessutom så är det lika roligt att "introducera" Nea för nya områden i "lilla" Väsby hon inte trodde fanns - i skogen och haft henne löst springande över stock och sten. Härligt att se och det tränar även balansen och hon får lite bättre koll på bakdelen, vilket är en fördel sen när tävlingslydnaden kommer igång på riktigt!

Hon har aldrig varit i denna skog så nosen gick på högvarv! Hon sprang fram och tillbaka, tillbaka och fram som en liten galning. Man kunde verkligen se på henne att hon njöt av det. Hon hade riktigt roligt och så hade även vi, haha hon ser rätt rolig ut när hon springer åt ett håll så plötsligt känner hon en ny doft och tvärstannar för att lukta på den. Vi gjorde även lite inkallningsövningar, stopp övningar och kurrra-gömma övningar. Hon får en 5 på ALLT, vilken stjärna hon är! Det går ju väldigt mycket folk med hund i denna skog, så vi valde vår "scen" väl. Människor stötte man på och även en del hundar. Vi ser ju på henne om hon upptäcker en människa eller hund. Hon ställer sig helt enkelt och tittar på dem, och då kan vi antingen kalla in henne eller bara fortsätta gå åt andra hållet, för när hon är lös så är hon inte lika "säker" och tar och går hellre med matte och husse än och hälsar på främlingar (typiskt eurasier beteende).

Mitt i skogen så hör vi någon ropa på sina hundar och vi såg dem rusa förbi oss på ett ganska långt avstånd så vi gick emot tjejen och frågade om de var hennes hundar vi såg? Och ja, det var de, hon hade gömt sig och dem hade inte...letat på rätt ställe! haha. Så stod vi och snackade lite så efter ett tag kom två st västgöta spetsar fram, hanar, och målet var Nea! haha, vilket Nea tyckte va skit roligt, så vi släppte henne lös och så fick de busa en ganska bra stund. Nea ville mest leka och pussa på dem, hanarna ville väl mest...skaffa barn med henne! haha, hon är ju i slutdagen idag exakt så hon tyckte bara det var jobbigt och sprang runt och försökte få igång dem att leka istället. Ägaren till dem var riktigt trevligt så vi stod och snackade och efter ett tag kom vi in på Cardigans, så fick vi veta att hon brukar träffa Frost (har själv aldrig träffat honom men han ser riktigt bra ut) - En riktigt fin cardigan hane av färgen blue merle. Hon bodde själv i stan men hade föräldrar här hemma för att hälsa på.

Då passade vi på att...

(Viveka)

HJÄLP! Det är något fel på min hund!!!!

Min Nea är tillbaka!! Hon är nu världens spralligaste sak som aldrig varit så tillfredställd med att samarbeta och VILJAN att vilja arbeta JÄMT, oavsett tid eller väder! (hmm...Har hon slagit i huvudet på sistone??). Jo, visst mina damer och herrar har hon utvecklas till en sådan ung och fin flicka som ALLTID hänger med på allt och gör massor för lite godis, men detta är inte samma hund. Hon har ju varit väldigt dempad under löpet och det syndes på henne att de påverka henne på alla sätt och vis men idag är det tydligen bortglömt! Sen är hon ju Eurasier också så imorgon kanske allt glädje rus e borta! Men det är som om någon har tryckt på "on" knappen, riktigt hårt, idag.

Jag och Adam tog ut henne på en mysig nattpromenad, det är som skönast då och minst folk ute och Nea verkar älska lugnet. Vi har ju övat på att hoppa upp på små stenar och hålla balansen, dels för att öka självförtroendet lite och men också en bra och viktig ryggövning (pröva själv och ställ dig i 5 min på ett ben på en balansbräda och känn efter i ryggen! - Kunskap jag som har skolios måste kunna.) Så idag var det glädjestuds upp på stenarna (varenda en..(?)) vilket hon tyckte var riktigt roligt. Hon gjorde det sedan helt själv, utan kommando. Sprang och ställde sig på en sten och stod där!

Damen var oerhört lyhörd för ALLA ljud vi gjorde och hade hela tiden koll på oss så vi kände oss värsta övervakade. Vi släppte gulletussen lös så hon fick springa som ett jehu, men tror ni hon gjorde det eller? Ne, eller ja, hon sprang, men runt oss med oss och vid oss...Konstant. Jag och Adam kunde inte ens gömma oss!! Och inkallningen, Monica, den...sitter som om hon föddes med det. Det kom ut en person ur en port, kl kvart i tolv på natten (?), blind person med blindhund. Både jag och Adam tänkte nog samma sak (Nea är inte farlig (duger knappt som vakthund för en dammtuss), men av respekt för ALLA människor och djur så ska man helst ha koll på sin hund ifall man släpper den lös) och kallade in henne. Hon såg människan och hunden. Den andra hunden tittade på henne men det var nog allt. Nea vände sig på en 5 öring när vi ropade på henne och kom galopperande (OBS: ej travande sakta och "jaja jag kommer"-takt utan mer "SKIT VÄNTA PÅ MIG!-takt) som en liten galning och satte sig vid mig i väntan på godis... För hon var ju duktig, ansåg både hon och jag, så klart hon fick godis. Men hör och häpna, hon visste att vi hade "tråkigt" godis med oss, men ändå kom hon som en idiot, och fick sitt "tråkiga" godis. Men lika glad för de, haha, det är något...

Hallå, det var inte igår! - Viveka här!

Man här har vi inte legat på latsidan! Vi tränade med Monica i Tisdags och vi fick jätte bra tips och prövade även att ha henne lös samtidigt som hon gick med Yamaya, och vi skulle kalla in Nea. Det gick ganska bra i början men ännu bättre i slutet. Hon har verkligen börjat förstå det där med inkallning och att hon SKA komma. Oavsett vad.

Här hemma har vi fortsatt utvecklingen och tränat mycket med handtarget. Hon är helt underbar på det och du Monica, jag kom på en bra sak till med det - Om man tränar agility i framtiden så kan man vägleda hunden genom banan med hjälp av de! =)Fast de kanske ni redan visste!

Nea har verkligen satt gång i träningen på riktigt nu, tycker hon är i en sådan bra period (då hon är SÅ mammig) och inkallning passar ju utmärkt då! Jag har ju, som ni läst tidigare, övat med "platt" target (musmatta), och har prövat några gånger att lägga upp den på en stol eller något men hon är INTE dum. Det passar inte att gå upp på stolen, utan hon tar tag i den och slänger den på marken och trampar sedan på den, på marken, och förväntar sig godis efteråt! haha, hon är alldeles för smart! Så vi ska nog börja öva lite utomhus, på en rund sten som är lite mer stabilare. Haha, hon är allt finurlig!

Hennes löp är ju i sina sista pustar (på lördag "slutar" det helt - Ska det göra i alla fall) och jag har börjat få tillbaka min hund som jag köpte från början. Hon är inte alls lika "orolig" och töntig som hon var förut utan är mer som en valp i sinnet. Ska utforska allt och hänga med på det mesta och vill BARA gosa, nu duger inte ens köksbordet, utan det ska helst vara i mattes knä! Hon har sina sätt och gör sig gärna sedd ifall man mot förmodan inte skulle se henne - Hon har sina knep!

Idag har vi varit ute lääänge i detta ruskväder. Vi gick en helt ny runda för Nea och det var ju så mycket roligt att lukta på, så många olika buskar som hon inte tidigare luktat på och sprang runt till buske efter buske. Vi har nu börjar ha henne lite mer lös och DET märktes att hon har fått gå i koppel ett tag. Rusade över åkern som ett litet fnatt, som om hon aldrig haft ben förut. Men när hon sprang runt där som ett jehu så märkte vi både jag och Adam att...Ja, hon springer runt som en galning, MEN hon håller sig vid oss, och inte springer iväg, utan mer...runt oss. Hon har blivit mycket mer medveten om vart vi faktiskt är någonstans och hon stannar upp emellan galen-springet för att titta så...

3 st tröttnosar här hemma!

Har varit fuuuuuullt ös denna vecka. Började lugnt i måndags, i tisdags så tränade vi med Monica och fick lära oss ännu mer roligt nytt samt några saker att träna med Nea, bl.a. handtarget. I onsdag var det valpkurs och vi fick lite inspiration där hur vi skulle gå tillväga med apport för Nea, så de är mycket som ska tränas, men hey, vi har heeeeela livet på oss! =D Idag har jag och Adam varit iväg och GIVIT BLOD, för femte gången, så vi fick en liten medaljbrosch för det. Så nu är vi lite trötta och seeega...Men det är värt de!

Att träna med Monica är en av de bästa sakerna i VÄRLDEN, för där finns så mycket inspiration och glädje, alltid lika roligt! Haha, man kan nog aldrig lära sig för mycket! Jag har tränat mycket handtarget med Nea sedan tisdagen och förlåt Monica, men det är något fel på min hund? Hon är för smart för mig! haha, vi har tränat och bara efter TREDJE klicket (hemma, någonsin) gick hon bakom handen - Som vi pratade om innan, och petade - Som om hon kunde läsa tankarna - Sedan så har hon gjort så hedanefter...Så.....Vad ska vi nu göra? Lägga ner? HAHAHA - Jag har även prövat att slänga iväg godis men också att flytta på fingret/handen och hon följer efter, till och med HOPPAr upp för att nå den. MEN hon är bara "ivrig" att följa om det erbjuds köttbulle, annars får de vara. Hon har börjat blivit en riktigt bestämd dam med många önskningar, men jag ger mig inte. Det är som om det finns två Nea:or i henne, en när de erbjuds "vanligt-köpt-godis" och en annan när det finns köttbullar tillhands. Den ena, med de köpta godiset, är en tråkig, långsam sak som gör vad matte säger med vissa protester MEN hon gör som jag säger...Men det tar tid, och så har vi den andra, med köttbullarna, som slänger sig för minsta vink, uppmärksam på allt vad matte gör och gör ALLT hon ber om utan att ens tänka på de, ner med rumpan i backen innan matte ens hinner säga sitt! haha, så matte är lite ful och blandar dessa...haha, då blir hon lite förvirrad för hon vet inte om hon ska vara tråkig eller rolig. Haha, alltid lika roligt att se hennes min när hon får det gamla, tråkiga köpta godiset istället för köttbulle, när mina händer bara luktar köttbullar! haha!

Vi har dock inte hunnit att träna på inkallningen med FART, kommer heller inte pröva denna så särskilt mycket nu när hon löper. Men efter det, då kör vi på som om inget annat finns! =P Vi prövar lite inomhus istället! Förresten MÅSTE fråga Monica..Det var någon övning som vi kunde göra med henne i kopplet, jag kommer inte ihåg om det var 5 sekunds övningen eller handtarget övningen...Eller var det någon annan? haha hjälp?...

Viveka Här!

Nu har jag hittat tillbaka till storstan efter några dagars tripp upp till Umeå, vilket var ganska...mörkt? =P

Men inte blir de någon semester när matte e borta...Attans också! Ne, Adam klickade lite med damen här hemma och tränade både på ögonkontakt/inkallning samt target. Sedan när matte kom hem så fick ja liiite vila, men massor med kärlek - För matte har ju saknat mig något grymt mycket (haha). Men idag, dagen efter, så fick jag träna..Igen, matte övade på inkallning - Helt oförberett men så duktig som jag är så kom jag ändå! dessutom Klickade hon helt oförberett också, och eftersom jag nu förstår sambandet så sprang jag raka vägen till henne och skulle absolut ha en godis!

Nea har verkligen gjort framsteg, både i inkallning, ögonkontakt, target och att förstå sambandet emellan "klicka=godis". Hon utvecklas bra och snabbt. Hon är sjukt läskig i inlärningsförmågan och snappar upp saker bättre än småbarn, vilket är både till en för- och nackdel, beroende på. Men det är så härligt att hon är så lyhörd och det är det bästa hos henne!

Jag har alltid undrat, för hon är faktiskt FÖR snäll (precis som matte o husse...), hur hon skulle reagera gentemot folk som e lite "skumma" eller människor varken matte eller husse gillar eller situationer där man utsätts för obehag. Om hon skulle springa med svansen emellan benen eller vara en riktig Rottweiler. Jag fick svaret igår natt: Rottweiler.

Vi hade några konstiga ungdomar i området i natt, vilket inte uppskattas av speciellt mig. De kom o knackade på för att be om Cigg (14 år gamla MAX...) då börjar man undra hur desperata människor egentligen är. De såg inte Nea då. Jag sa nej och stängde dörren. De började efter några timmar cirkulera runt huset och försöka titta igenom fönsterna, var på Nea flyger upp och kollar runt och undrar vad sjutton personerna ifråga gör för något. Hon muffar lite (hon skäller så sällan så...) och försöker visa att här bor hon, men det skiter ungdomarna i. Jag bestämmer mig att Ne, detta accepteras inte, så jag tar ut Nea (för hur gullig hon än är så ÄR hon en hund = Repsekt) och säger till dessa ungdomar att lämnar de inte området ringer jag polisen. Nea börjar först försöka hälsa och vill bara pussa på dessa ungdomar (det är mörkt och att en svart - egentligen skit glad hund - stor lurvig sak försöker gå emot en kan uppfattas som obehagligt) och jag säger till henne. Ungdomarna börjar kaxa som fan (nu är situationen oerhört obehaglig) och börjar närma sig och de var ju fler än jag så jag gillade inte alls situationen, varpå Nea ställer sig emellan och reser knappt ragg, hon säger inget eller gör något utan står bara där som att "varna" (som när hundar ställer sig emellan för att förhindra slagsmål). Då, emellan de otroligt elaka orden, går ungdomarna eftersom de väljer...

Viveka här!

Igår började Nea löpa - Big news! så hon e lite kinkig med allt och alla. Beter sig som en lite fåne, men äh, vi kör på som vanligt.

Igår blev det lite övning med spontana kontakter. Jag satt med klickern i handen i soffan och "tittade på tv" och klickade varje gång hon uppsökte kontakt, spontant. Efter ett tag förstod hon ju så klart vad jag höll på med och stod vid mig hela tiden, hon är inte dum, i väntan på godis. Så jag bytte plats och satte mig i sängen. Hon undrade vad sjutton jag skulle dit och göra men efter ett tag kom hon för en liten kelstund och *klick* så fick hon godis. Haha, hon är inte dum, sedan följde hon mig överallt - Då menar jag ÖVERALLT. Har dessutom prövat jessy james som fungerar asbra!

Vi har även prövat att ropa på henne inomhus. Ibland planerat och ibland spontant. Vi har också försökt komma på nya sätt att berömma henne, som att busa lite med henne (invita till lek), klia henne på magen och liknande. Hon har även fått, som hon alltid gjort, spåra upp sin dentastix. Haha, det är nog det hon går och längtar till på kvällarna, att sniffa upp sin dentastix! =P

Eftersom hon löper nu så kommer vi inte ha henne särskilt mycket lös, med tanke på alla skumma hanhundar som bor i området. Alla har heller inte koll på sina hundar (inte lika bra koll som vi *stolt*) och jag vill inte ha några Eurasier-okänd ras-mix-valpar! Tack! Så vi ska börja köra övningarna i lina. Hon har börjat lyssna oerhört mycket bättre (faktiskt sedan hela konstighetsperioden började har hon börjat ge oss mer uppmärksamhet) och vi är så otroligt tacksamma för Monicas hjälp! =D OERHÖRT!

Jag åker upp till Umeå i övermorgon så då blir de inte så jätte mycket träning, då Nea kommer vara hos Adams föräldrar från ons-tors.

<3

Viveka här! Måste ju skriva lite också så tänkte att jag tar en paus från pluggandet och skriver om lite roligt istället för det tråkiga skolarbetet! =P

Vi tar dag för dag dåra! Efter onsdagens äventyr på valpkursen och lite oplanerad men effektiv träning ensam i väntan på bussen så har det inte slutat där.

Torsdag:

Denna dag så tog vi en promenad i skogen och passade även på att ta lite läckra höstbilder av Nea-stumpan! Som för övrigt blev otroligt vackra och jag ör väldigt nöjd med dem. Vi hade Nea lös största delen av tiden vi var ute, både till skogen, från skogen och i skogen. Men ne, hon går inte alls långt ifrån oss. MAX tio meter eller så, men hon är lite FÖR beroende av oss och vänder på direkten till oss och när hon väl var framme, vilket klick hon fick då, haha, och godis såklart!

Vi gjorde även jessie (?) james övningen kanske 6 gånger innan vi släppte henne och gjorde den även några flera gånger under tiden vi var ute. Vi gjorde även inkallningsövningen så hon fick springa emellan mig och Adam, denna gång hade vi ett lite större emellanrum och prövade även på olika ställen. Jag fick också bekräftat lite att när hon är lös är hon lite för feg eller inte vill gå fram och hälsa på personer som springer förbi. Men vi brukar oftast säga "Nej" till henne om hon springer fram till ngn, och då vänder hon sig eller struntar i personen helt! Men säger vi däremot hej till personen ifråga eller personen "invitar" till hälsning kommer hon glatt springandes till personen. Om vi ignorerar personen så gör hon det också. Men kommer det däremot en hund så kan jag bara vänta mig ett brev ifrån henne haha, hon ignorerar alltså inte hunden! Jag lyckades också avbryta en jagning av skator med hjälp av inkallningen. Hon hittade några roliga skator hon skulle djävlas med och sprang efter dem och jag kallade in henne, och hon vänder sig om och springer till mig istället = STORT + ! Jätte duktig har hon verkligen blivit och när vi är ute så är det sällan eller aldrig hon INTE kommer (för eller senare..) MEN om de kommer något ivägen (vilket jag vill pröva i slutet gärna monica!) t.ex. en boll farandes emellan mig och henne, eller hund eller person eller fågel, så blir hon lätt distraherad och springer efter det istället för till mig! Eller om de kommer något förbi henne eller något, så länge det inte finns något som distraherar henne är hon en ängel på att komma. Men...Det ska ju även fungera TROTS störning.

Hon är verkligen JÄTTE duktig och vi har märkt stor skillnad nu när hon FATTAR att klick=godis. Hon förvånar mig varje dag och jag förstår inte hur jag kunde få en sådan smart hund! haha, eller smart är nog att ta till överdrift...

Trötter...trötter..Väldigt trötter!

Ousch, det har varit väldigt mycker denna vecka och det har "bara" börjat. I går hade vi träning med Monica vilket var underbart; det känns verkligen JÄTTE rätt och JÄTTE bra! Vi fick träna lite med klickern och gjorde lite övningar med Nea. Vi, dumma som strutsar, trodde hon förstod sambandet mellan klickern och godiset men nopp...Inte helt. Men det har vi minsann övat på idag. Vi ska öva på dessa tre övningar som Monica gav oss och det ska bli riktigt kul att se framstegen. Jag har även fått arbetar lite med mig själv att INTE ha godiset i förväg i handen, utan ta fram det EFTER jag klickat. Nea är en ung dam med massor av energi vilket märks, för hon går lätt upp i varv om hon blir för otålig. Så det är något vi övade på redan från "valptiden" som nu fungerar bra.

Idag har vi varit på valpkurs och tränade lite spår men Nea fick också pröva att gå igenom agilitytunneln. Jag trodde att ne nu skiter hon på sig, de där e hon alldeles för chicken för. Men icke sa nicke, de va bara att springa rakt igenom den och få en riktigt god köttbulle efteråt. Hon var en riktigt stjärna och det gick super bra. Trodde jag aldrig!

När valpkursen slutat var det lite tid kvar tills bussen kom - jag var själv Adam var hemma och passade Wille - som vi satt hundvakt till - så jag släppte damen lös och lätt henne springa (för de ääääälskar hon) så övade jag lite inkallning och "stoppsignal" med henne. Hon förstår ju stanna, så de var ju bara att öva på det fast på längre håll. Inkallningen passade jag på att öva också på när de andra valpkursdeltagarna var där. Då det blir lite utmaning. Hon ääälskar ju sina kurskamrater och vill gärna leka med dem (samma sak med Wille - Eller egentligen ALLA hundar). Det gick så där i början men så bytte jag godis till köttbullar ja då var resultatet slående. Sen prövade jag även utan godis, det gick också så där men de blir bättre och bättre. Hon börjar förstå att hon SKA komma oavsett om jag bär på ett ton köttbullar eller MINUS ett ton köttbullar!

Alla ser den där damen som "åh, vilket lätt och samarbetsvillig hund, helt underbart". Men det är inte så. TRO mig. Det har aldrig varit enkelt med henne (förutom - konstigt nod med tanke på hormonerna - de sista 2 veckorna). Hon har alltid gett oss något att arbeta med och även om hon är väldigt lättlärd så är det inte alltid de går fram! MEN vi visste å andra sidan vad som väntade och vad som vi skulle öva speciellt med, speciellt med tanke på att de har såååå lätt att bli väldigt reserverade och rädda och ofrivilliga att samarbeta överhuvudtaget - Ifall man inte tar tag med det...

I går em. träffades vi för att påbörja inkallnings"kursen" med Nea, Viveka & Adam! Det kändes riktigt roligt att få träffas igen! Det blir en två i en kurs då Viveka och Adam även vill bli bättre på klicker! Jätte kul!Jag hade förberett mig med ett program för dagen som såg ut så här:

Jag tipsade om att prova andra belöningar, tex torkad blodpudding och fiskbullar, rökt skinka, ost, kattmat, för vid starkare störning från omgivningen är det inte säkert att det vanliga godiset är "gott nog", utan det är bra att veta vad Nea tycker är det absolut godaste, för att ha att ta till vid svår störning. Det här är inte något som gäller för alltid, utan smaken ändrar sig.

Andra belöningar som är bra att ha är lek, kampa och goosa. Det är bra att hunden inte vet om det blir favorit leken, kamp med husse, goos eller godis som kommer som belöning!! Det höjer förväntan hos hunden och gör träningen ännu roligare!

Sen pratade vi lite om hur man använder klickern, vid nyinlärning, och att man lägger på ett kommando och "fasar ut" både klicket och belöningen. Det optimalt är att träna 5-10klick -paus utan att lukta eller leka- 3-5ggr - -slut– - 3-5ggr/dag – - 3-6 ggr/vecka Börja inne i köket med all träning, där är det minst störning, men i dag var vi på klubben så vi tittade på övningarna där först!
SEN när hunden är säker i tex. inkallningen (som med Nea) kommer belöningen som en jackpott någon gång nu och då.

Jag berättade om Jesse James, vad det är och hur man kan använda den i början av vatje träningspass. Jag såg att Nea asossierar inte klick till "godis kommer" utan några pass med Jesse James och smarrigt...

Viveka:

Idag har det varit en ganska så lugn dag, jag har pluggat för det mesta och har därför inte gjort då mkt. Men hann med att uppsöka en optiker och köpa glasögon; för första gången. Jag har tydligen ett brytningsfel som gör att det är svårt att koncentrera sig vid läsning, tittande på tv eller dator och hos mig gör det vädligt ont när jag håller på för länge. Så nu när jag prövade olika glas var det som om en helt ny värld öppnade sig och det var sjukt skönt för mina ögon. Glasögonen kommer inte förens tidigast nästa vecka!

Nea har jag också hunnit att träna idag. Vi övade på Target (trampa på en platta). Det blev en del felklick, för hon är ju så fluffig och stor så att man ibland inte såg om hon stoppade nosen på plattan eller tassen. Men efter ett tag gick det bra och hon började även förstå vad jag krävde från henne. Hundar har ju, precis som vi människor, ett visst härmbeteende vilket gör att det är lätt att visa vad man vill ifall hunden förstår en. Vilket Nea gjorde. Hon kan ju "tass" (lyfta på vänster tass) så jag kunde göra det lätt för mig och bara stoppa den under tassen men jag vill att HON ska få klura lite själv. Vi använde oss av köttbullar till denna träning då hon blir mer motiverad och det märks för så fort kötbullen kom fram så flög ögonen på henne upp till mina och höll sig där. Tyvärr ville jag ju att hon skulle koncentrera sig på plattan, i alla fall nu i början, och inte mig. haha, för er som vill pröva detta, gör det medans de är riktigt små för då blir de e lättare och det har ett större behov av att härma och använda sig mer av tassarna för att t.ex. fånga saken som rör sig. Nea tittade bara på den i början och undrade vad sjutton jag höll på med. Men en gång slängde hon tassen på den och då en gigantisk klick och massor med beröm vilket resulterade i att hon ville stå på plattan hela tiden för att få en mumsig köttbulle! - Kommandot: "trampa".

Varför detta?

Jo, att använda sig av target så kan du t.ex. göra det lättare för hunden att förstå vad du vill med olika saker som när du t.ex. ska träna agility och vill att hunden ska hoppa eller öva på att springa ner för rampen i agilityn istället för hoppa i slutet. Du kan också göra lite tricks som t.ex. få hunden att släcka lampan. Efter ett tag läggs ett kommando till och plattan tas bort. Det finns massor med roliga övningar man kan använda sig av när de gäller target.

Jag har även tränat in targetstick för Nea, vilket är hennes roligaste grej som hon älskar mest och blir lyckligast av. Denna...

Hallå Viveka här!

Det är nog jag som kommer stå för det mesta bloggandet, då Adam inte finner det särskilt roligt men något inlägg får han allt göra! =)

Tänkte då att jag skulle presentera mig - och Adam - lite smått! Vi är två st sociala 20 åringar som bor i en liten förort till stora sthlm, kallar Upplands Väsby. Där har jag bott mer än 2/3 av mitt liv, flyttade mycket när jag var mindre, och trivs väldigt bra, där av valet att fortsätta bo här. Adam kom in i mitt liv som en storm i en stilla by men det tog tid innan han förstod vad jag kände, ca 2½ år så där...

Jag har bott och levt tillsammans med en väldigt stor familj med ett stort djurintresse av alla dess slag. Jag har bl.a. haft kanin, marsvin, hund, katt, häst och även suttit vakt åt en ödla till en av mina f.d klasskamrat. Min mormor är uppfödare av den busigaste rasen av alla, Boxer, så jag har praktiskt taget levt med alla dessa söta boxrar i valplådan i åratal! Eftersom min mormor började innan min mamma eller hennes syskon fanns så har ju även min mamma upplevt samma sak och det är till min mamma jag oftast går när jag stötter på problem och det var oftast hon som tog kommandot när det gäller hundar. De flesta hundar jag träffat VÄLJER henne som ledare, oavsett om det är första eller sjuhundraelfte gången de träffas, de följer henne oavsett vad. Nea t.ex. hon älskar verkligen allt och alla men min mamma är hennes ögonsten och följer den minsta vink för henne. Så min uppfostran har blandats med hunduppfostran och människouppfostran - Men jag skulle aldrig velat haft det annorlunda. Så mycket liv och kärlek de finns i min gigantiska (ja den är gigantiskt) familj så förstår ni nog!

Ja då, Nea då. Det är ju egentligen hela bloggen det handlar om men för att förstå henne måste ni nog förstå ledaren. Jag har då, som sagt, maaassor av erfarenhet gällande djur men har inte gått något speciell kurs (förutom nu när jag går både valpkurs med Nea, samt träningen med Monica - Vilket kommer bli underbart roligt!) utan är självlärd. Jag pluggar just nu på distans till vårdadministratör så att det är jag som sitter hemma och myspyser med Nea varje dag, men även Adam pluggar på halvdistans vilket menas med att han är borta 1-2 gånger i veckan ca 4-6 tim/gång så för oss är detta jätte skönt och för Nea också skulle jag tro som får så mycket tid tillsammans med oss.

Jag och Adam flyttade in den runt den 4 maj, men inte förrens den 6:e var ALLT klart. !0 dagar senare, den 16 maj, kom tilla Nea in i våra liv, vilket vi aldrig kommer att ångra. Adam har ju ALLTID velat haft hund och när vi...

I dag träffades vi för första gången, Viveka, Adam, jag och Nea på hundklubben i Vallentuna.

Min första uppgift är att se vem hunden är:

Nea är en 7 månader gammal Eurasier tik som gillar människor och andra hundar! Hon är social med andra människor och hundar men tyr sig till matte i första hand, Hon är trygg när hon hälsar, har god leklust och är väldigt förig! Lätt hanterad, utan dominans och en ”lagom” aktiv hund. Nea bor tillsammans med husse och matte som är hemma större delen av dagen med henne och har tid och lust att träna.

Vi skulle välja någon aktivitet som husse och matte ska få träna mer med Nea under min ledning. Valet föll på inkallning med störning och vi kom överens om att använda bla min YaMaya och ev. andra hundar på klubben som störning framöver. Även inkallning när det finns andra människor och djur runtomkruíng står på önskelistan!

Viveka har tränat Nea endel med klicker och gillar det sättet att träna och eftersom jag snart är färdig med min 1-åriga klickertränarutbildning tycker även jag att det är ett bra och roligt förslag. (Istället för att klicka kan man säga bra och använda samma upplägg, men klickerträning är effektivare, stabilare och snabbare i inlärning av nya moment)

Jag ser fram emot vår träff nästa vecka då vi börjar träna inkallning! /Monica